I väntans tider... 5 veckor med höftproblem är ett faktum. Om en vecka ska jag till läkaren och få besked hur det är ställt med min höft.
Sannolikheten att min liv som ambitiös motinär är över är dessvärre ganska stor. Om så blir fallet blir det att utesluta en hel del aktiviter som jag gillar, möjligtvis kan jag forstätta träna men med måtta. Inget som passar mig direkt, men om så blir fallet får man gilla läget.
Tankar far i huvudet, hur kunde detta undvikas? Att bli påkörd av en bil som jag blev kunde jag dessvärre knappast undvika. Rehabiliteringen gick ju bra därefter, men frågan är om min kropp har tagit stryk av ett för intensivt tränande efter olyckan i December 2008? Om så är fallet kan man inte annat än att bli besviken på läkare mm som kunde varit tyldigare hur man hanterar situationen för att undvika komplikationer?
Att se det inträffade som historia och kunna lämna det bakom sig gjorde jag för ett halvår sedan, en underbar känsla som dessvärre nu fått ett rejält bakslag. Hoppas på det bästa av två tänkbara scenarion, en inflammation som läker ut eller artros som innebär inopererad höftprotes och därmed ett stillsamt Svensson liv?
Det är en inflammation! Det vet jag!
SvaraRaderaOch oavsett så vet jag att du kommer aldrig att leva ett Svensson liv. Du hittar på något som funkar!