Ändra fokus på livet i alla fall för träning är ett faktum nu!
Fick beskedet i måndags från läkaren som var tungt att ta, men som alltid funnits som ett orosmoment och ett tänkbart scenario, efter min cykelolycka december 2008.
Bruten lårbenshals, läkaren gav mig då beskedet att ge mig 50 procent chans att
det skulle läka och slippa höftprotes.
Röntgenplåtarna i måndags visade exakt det som jag inte ville de skulle visa, nekros på höftkulan. Nekros innebär att benet i höften håller på att självdö. Finns ingen annan utväg en inopererad höftprotes med allt vad det innebär. Lite tidigt att vid 45 års ålder få detta besked!
I praktiken innebär detta att operation av höftprotes görs, man ersätter höftkulan och lårbenshalsen med en protes som fästes i lårbenet. Operation väntas under hösten. I skrivandes stund är inte datum fastställt för operation, 6-12 veckor efter operation ska jag förhoppningsvis kunna gå utan hjälpmedel såvida inte komplikationer uppstår.
Vad har jag att vänta sedan? Rehabträning några månader och sen hyfsat återställd.
Dock kommer jag att bli tvungen att avstå från aktiviteter som innebär risker för att ramla, likaså undvika tunga lyft och belastningar på benet. I praktiken innebär detta att jag inte rekommenderas att utöva slalom, mtb, löpning mm. Dock lvg-cykling i måttliga mängder ska gå bra likaså simning och promenader.
Med andra ord så blir jag tvungen att dra ned på den träning jag är van vid som tex. att träna inför vasalopp, vätterrundan och mtb lopp mm. Får nöja mig med att bli en vanlig motionär istället för en ambitiös sådan!
En höftprotes håller ju heller inte hela livet ut utan måste bytas ut åtminstone ett par gånger till.
Om man ska se till det positiva efter ett sådant här besked är att allt kunde ha varit värre. Ett normalt Svensson liv är rimligt att jag ska kunna leva med inslag av lite måttliga aktiviteter såsom cykling i ordinärt tempo mm.
Bloggen kommer jag med all sannolikhet lägga ned, eftersom det känns ganska ointressant att driva den framöver.
Jag förstår hur du tänker MEN det är nu den verkligen kommer att tjäna sitt syfte,aldrig tidigare har du väl stått inför så mycket träning som det nu kommer att behövas för att komma tillbaka.
SvaraRaderaAtt få chansen att följa dig i med och motgångar
kommer att inspirera, inte bara oss som läser utan även dig själv när du backar tillbaka.
Och vem vet en dag sitter du nog på en mtb igen
med vinden i håret och solen brännandes i nacken
med bara två mil kvar av cykelvasan...
En gång vinnarskalle alltid vinnarskalle
Morgan munksjö
Det dystra beskedet gör att vi inte kan förvänta oss några nya personrekord i löpspåren, men sådant kan man kanske klara sig utan i vår ålder.
SvaraRaderaOm ett år känner du nog vad som är en rimlig nivå då det gäller din fortsatta träning. Ge inte upp och låt Din blogg skildra rehabiliteringen. Hoppas se Dig träna inför VR 2012.
Niclas B
Peter
SvaraRaderaVi kan rehabilitera oss ihop, jag behöver någon som släpar mig till gymmet ;)
Jag ställer upp Christer, ska se till att det bränner rejält i dina bröstmuskler efter att ha kört bänkpress, flies mm!
SvaraRadera